30/9-11
För en vecka sedan vid denna tiden låg jag på standen, eller okej klockan i Alanya är just nu 13:42 istället för 12:42.
Jag låg på stranden och hade precis ätit lunch på Elite med Sarah.
Jag mådde kanon, jag var ju "hemma". Snälla ta mig tillbaka snart. Tänk att ha råd att köpa en lägenhet där och kunna åka dit när jag vill och vara/bo där hur länge jag vill om året? Min dröm!!! Självklart resa runt i andra länder också men Alanya kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta.
Jag hade kunnat göra mycket för en vecka till där, bara att få komma bort och få huvudet på annat.
Att komma hem till det jag gjorde är det värsta jag har varit med om. Att känna sig, ledsen, arg, tom samtidigt är hemskt.
Men samtigt vet jag om att resa igen nu då kommer jag bara att rymma från det, jag måsta ta mig i genom det, hur svårt det än är.
Älskade Vladi, jag saknar dig!
Kommentarer
Trackback