För att citera Oskar Linnros:

Sträcker upp mina händer
Tror att det här kan vara början på nåt stort
Jag står precis på gränsen
Horisonten är nån annans konstruktion


Jag har legat ute i solen och lyssnat på musik, framför allt Oskar Linnros och Daniel Adams-Ray, Debut, Genom eld och Gubben i lådan. Av de låtarna får jag en sån härlig känsla i kroppen. Precis som att de låtarna tillhör min vår och sommar. Denna sommaren är "min". Jag ser mig och Dino sittandes på hans balkong och dricka vin och bara va inför en kväll på stan. Jag ser mig och Emilia på galna utekvällar. Jag ser så mycket framför mig med mina vänner. Eller kanske inte ser men känslan i kroppen säger att denna sommaren kommer ge mig nåt stort. Även om det bara är en sommar med underbara människor brevid som så räcker det för att bara ha det är nåt stort. Tänk att inte ha några som står en lite extra närma, hur hade det kännts? Nej men det känns som att nåt är på väg, precis som att saker som händer eller har hänt har vart meningen för att det ska komma nåt bättre? Kan det vara så att "bättre" saker ligger och väntar eller är man bara knäpp som känner så? Nja jag tror vi alla har känt så och just nu är det min tur att ha den känslan och den är underbar. Jag vet inte vad det är eller vad som kommer hända men jag har en känsla av att denna våren och sommaren kommer bli bra. Nåt kommer hända, nå bra det känner jag men vad det är får tiden visa. Jag har jobb garanterat hela sommaren och underbara människor omrking mig. Behöver man så mycket mer egentligen?