24/10-11

Det känns så konstigt och man får nästan dåligt samvete för att man går vidare med livet. Man slänger på sig lite energi och ett litet leende på jobbet eller på stan men innerst inne så svider det. Det gör ont och man saknar.
Men man ska i genom det man ska igenom det där obekväma med att ha dåligt samvete för att man skrattar och ler fast man själv och så många andra är ledsna. Man ska ta sig igenom att det gör ont, att man är ledsen, känner sig tom, att man är arg.
Tyvärr. 


9/10-11

Denna helgen gick jag faktiskt ut. Jag behövde koppla bort huvudet. Hjälpte det? Nja, emellanåt. Det var bättre än att vara hemma. Dock har verkligheten kommit ifatt, i morgon är det begravning. Min kropp skriker av panik.
Jag hade en dröm inatt som jag önskade var sann. Vladde kommer in och berättar att allt vart ett skämt. Jag blev så grymt arg verkligen men samtidigt så skrek min kropp av lycka. Han är inte borta, han är hos oss fortfarande. Sen vakna jag.
Morgon dagen kommer vara jobbig. Jag förstår inte hur vi allihopa ska ta oss i genom detta. Kommer det någonsin att sluta göra ont? Jag tror inte det. 
Men jag vet att vi alla kommer att ha Vladde med oss i hjärtat, för alltid.

<3

Det är sjukt vilken vändning livet kan ha. Det känns som att vad jag än skriver så, ja jag vet inte. Tror ni förstår hur jag menar..
Från att sakna en person som bor i grannlandet och jobbar där och man undrar när han kommer hem nästa gång så man kan göra stan osäker och bara ha sköna dagar och kvällar till en oändlig saknad.
Det kommer aldrig att sluta göra ont och saknaden kommer aldrig att försvinna. I mitt hjärta, mina taknar och mina minnen kommer du Vladde alltid att finnas kvar.
Jag var och betalade blommorna som ska stå vid kistan idag. Jag hoppas att du från din plats, för att jag vet om att du kommer vara med oss fast på ditt sätt kommer att gilla dem. Ett hjärta kommer formen att vara. Dock så räcker inte alla blommor i världen till hur stor och fin jag hade velat att de skulle vara.
Jag saknar dig..




RSS 2.0