Jag hade en dröm inatt som jag önskade var sann. Vladde kommer in och berättar att allt vart ett skämt. Jag blev så grymt arg verkligen men samtidigt så skrek min kropp av lycka. Han är inte borta, han är hos oss fortfarande. Sen vakna jag.

Morgon dagen kommer vara jobbig. Jag förstår inte hur vi allihopa ska ta oss i genom detta. Kommer det någonsin att sluta göra ont? Jag tror inte det. 
Men jag vet att vi alla kommer att ha Vladde med oss i hjärtat, för alltid.