Idag när jag hämtade mamma så fick jag gå in i sovrummet där allt hänt. I bilen på hemvägen kom tårarna.
Jag har jobbat så mycket i veckan har jag "dolt" det. Men gosh det är jobbigt. Ikväll gick ut, alkohol får en att glömma bort för en stund, jag är inte full. Men för en liten stund har man haft annat att prata om och inte tänkt så mycket. Man tänker mycket när dödsfall sker.
Jag tänker inte jobba i morgon utan tänker följa med mina föräldrar till ***** och stötta henne och finnas vid hennes sida. Hon känns som familj, jag är uppväxt med henne. Hennes son har jag känt sen vi var små.

Jag tror fortfarande ingen kan förstå..