Tröttheten börjar ta över ordentligt. Hade vart gött att lägga sig i soffan och glo på film men den är upptagen. Utslängd hemifrån är jag med. Min lillebror och hans tjej har 10 månader så de ska äta oså. Vi ska in till min moster och äta jag, mamma och pappa. Sen ska jag nog åka hem till Emilias kompis.
Jag tycker det är så roligt när saker man hade problem med som liten, okej när man va yngre kan komma fram då och då. Jag har alltid haft problem med nya människor, har jag träffat dem några gånger på ex krogen, eller vid annat tillfälle så man ändå hälsat oså några gånger är det lugnt. När jag var yngre kunde jag inte änns ringa hem till mina kompisar, fick jag inte tag i dem på mobilen så ringde jag inte hem och det fick allra helst komma hem till mig och umgås. Idag fick jag sån igen. Men jag måste samtidigt "övervinna" känslan som kommer i kroppen när varenda cell säger till mig att lås in dig! Det låter fett löjligt men tror många känner igen sig faktikst.

I morgon börjar jag jobba 5:30 igen. Samma tid på tisdag. På tisdag ska jag även umgås med Hanna, vi ska köpa inflyttningspresent till en gemensam kompis. Han ska ha inflyttningsfest den 22:a så vi vill vara ute i god tid eftersom båda jobbar hela veckan. Dock är jag ledig onsdag men då jobbar hon sen jobbar vi båda tors, fredag. Jag jobbar om jag inte minns fel  ca 15-20 båda dagarna.